Exkursion: Sporrakulla Gård

Det röda huset är byggt under mitten av
1800-talet som bostad till gårdens arrendator.
Huset till höger är byggt under 1700-talet,
men renoverat under 1800-tal.

Idag var det cirkeldags, men det kändes segt i cirkelsoffan. Vi bryggde således lite cirkelkaffe, hällde på termos och åkte på cirkelutflykt. Vi begav oss till Sporrakulla gård, som ligger drygt två mil norr om Torseke. Det finns många likheter mellan platserna, och många skillnader. Trots att det enbart rör sig om två mil så har det forna bruket sett mycket annorlunda ut på respektive plats. Torseke var en relativt stor by i mellanbygden - där det fanns såväl skog som åker. Sporrakulla var en ensamgård utan bytillhörighet som låg i skogsbygden - väldigt lite åker men enorma mängder skog. Spåren av detta är tydliga: ett av de tydligaste spåren är väl det faktum att Sporrakulla inte brukats sen mitten av 1900-talet, medan Torseke än idag är en aktiv jordbruksby. När avkastningen på åkrarna blir bättre och vi inte är beroende av det vi själva kan odla så läggs åkrar igen - endast de bästa brukas ännu. De steniga åkrarna här uppe i Göinge, där Sporrakulla ligger, är svårodlade och ger ingen avkastning att tala om. 

Andra saker skiljer också ganska markant: byggnadsstil till exempel. I skogsbygden fanns virke att använda till allt man behövde bygga, i Torseke fanns detta inte fullt like ymnigt, och man byggde mycket i korsvirke och sten. Under 1800-talet när Torseke skiftades och blev en modern by så stod Sporrakulla kvar, med hus från 1700-talet som man lappade och lagade på. Taken på husen i Sporrakulle är av trä (s.k. spåntak), medan många hus i Torseke fick tegeltak. Torseke hade tegelbruk som delades med några närliggande byar. Lera fanns det mycket mer av än trä.

På Sporrakulla finns fantastiskt många fina hamlade askar.
Löven har samlats in under sensommaren för att torkas
och bli djurfoder under vintern. Det är detta som ger träden
det knotiga utseendet. Det gör också att träden kan bli
mycket gamla. Dessa är flera hundra år gamla.

Sporrakulla är sedan 1974 byggnadsminne, och sedan 2010 är området naturreservat. Det är naturligtvis positivt att man vill bevara och spara denna miljö, men samtidigt är det ju ett tecken på att platsen inte direkt brukas på det sättet som tidigare gjorts. Nu handlar det om att bevara, inte utveckla. Naturreservatet ska bevara de biologiska värden som finns kopplade till den gamla kulturmiljön som annars riskerat att försvinna. Området är inte längre ett hem för lantbrukare, utan rekreationsområde för oss som vill ut i naturen.

Men det finns som sagt flera likheter också. Fram till den industriella revolutionen i mitten-slutet av 1800-talet så levde människor nära naturen, av det som fanns för stunden. Man har stenröjt åkrar för att odla, man har slagit gräs på ängar där man än idag kan hitta ovanliga kärlväxter som minner av slåttern. Djurhållningen har utformat ägorna med hägnader som skyddat grödorna, för att säkerställa tillgång av mat året runt. 

Framtidens landskap

Efter att ha ägnat de senaste cirkelträffarna åt indelta soldater och militärhistoria, kände vi att det var läge för lite paus från ämnet. Det blir anledning att återkomma till det senare. Dels har vi planerat in ett besök på Hässleholms militärhistoriska museum, dels har vi (äntligen) genom SV:s försorg skaffat ett abonnemang på Arkiv Digital och har tillgång till generalmönsterrullorna. Vid en snabbkoll igår kväll på 1826 års mönstring för Skånska Dragonregementet hittade jag (Ingela) en av "våra" soldater, Jöns Nord, som mönstrade utan speciella anmärkningar. Rusthållarna hade dessutom varit duktiga och betalat avgiften till Vadstena krigsmanshus, dvs alla utom Trued Abrahamsson, som var befriad från avgiften eftersom han tillhandahöll hästen som Nord använde sig av.

Men nu till dagens övningar, som handlade om något helt annat nämligen Torsekes flora. Litteraturstudier (böcker saknas inte, Therese läser ju landskapsvetarprogrammet) och allmänt spånande kring växter och natur i och kring Torseke by. Det är snart vår och en bra tid att göra exkursioner. Vilken infallsvinkel ska vi jobba med? Studera floran på någon speciell plats t.ex. en av byns betesmarker? Så slog det oss (läs: Therese) att det fanns planer på att bygga en soptipp invid Torseke i slutet på 1980-talet, då Härlövstippen skulle stängas. Det var ett fasligt liv om detta förstås, byn mobiliserade sig, inte helt oväntat naturligtvis. Det finns väl ingen som vill bo intill en soptipp? Själv var jag i övre tonåren då och brydde mig faktiskt inte så mycket om soptippar... I alla fall så blev det aldrig någon soptipp och det har i efterhand pratats om att man bl.a. hittade någon ovanlig orkidé som kunde vara hotad. Nu frågar vi oss om det stämmer och hur långt framskridna de där planerna egentligen var. Någon form av naturutredning måste ha gjorts. Var finns den? Vi har mailat både kommunen och länsstyrelsen och frågat. Det vore mycket intressant att få ut utredningen och ha den som underlag för en exkursion till våren. Dessutom bra för Therese att repetera florastudierna från förra året. Artbestämma växter är inte så enkelt, svårast är gräs. Det kan bli spännande :-)

Vi googlade oss sedan fram till att det finns långt framskridna planer på att bygga en cykelväg längs väg 118 från Torsebro till Näsby. (Tydligen ska det på sikt bli cykelväg ända från Bjärlöv). Det är bara att applådera - väg 118 är livsfarlig att cykla på, där finns inte ens en liten vägren. Det är ett under att det inte sker dödsolyckor i parti och minut där.
Trafikverkets plan- och miljöbeskrivning från oktober 2013 finns här

Efter vars två delicatobollar avslutades så dagens cirkelträff ;-)

Militärhistoria

Vi kämpar på med vår militärhistoria. Det är ganska kämpigt med alla termer som jag envist anser betyda "en grupp militärer", oavsett om ordet är regemente, kompani eller skvadron. Utan termerna låter allt vi läser såhär i mitt huvud: "En gul elefant går in i en stuga eftersom tjugofem och en häst, samt tre konservöppnare." Vi har dock kommit en bit på vägen och försöker undvika termerna och fokusera på soldaternas vardagsliv i hembyn.

På Linköpings universitets hemsida finns Sveriges centrala soldatregister. I den har vi hittat ett gäng soldater som tillhört roten "Torseke". Det står vad alla heter, när de föddes, dog och vad deras torp hade för id-nummer. Av detta kan vi utröna att det funnits två stycken soldattorp i byn.

Vid tiden för skiftet 1826-1828 heter två stycken hus "Olas torp" och "Nords torp", och vi tror att det är dessa som är soldattorpen eftersom namnen Ola och Nord återkommer i listan över soldater. Vi tänkte närmre kolla upp i husförhörslängderna vem som bodde i dessa hus just under skiftet.

Det finns ett annat hus i byn som verkar ha militär anknytning: Dragonhuset. Vid något tillfälle måste en dragon bott här, men när? Det vet vi inte än.

Vidare ska vi kolla igenom generalmönsterrullorna för alla de militärer som vi hittat i byn (ett trettiotal). Dem kommer vi åt via ArkivDigital och i dem står allt möjligt: hårfärg, ögonfärg, längd, vikt och allmänna intryck.

Under sportlovsveckan ska vi till Hässleholms Museum och gå på en utställning om militärhistoria.

Gårdarna i byn före och efter skiftet

Gård 1 (Eliseberg) Flyttades inte vid skiftet, men har försvunnit senare.
Gård 2 Har flyttats (nya byggnader) några tiotal meter från platsen den hade vid skiftet, men finns kvar.
Gård 3 Ägs vid skiftet av Fredrik von Rosen på Råbelöf, och flyttas då till Råbelöfs ägor. Heter senare Torsbjörke, men finns inte kvar idag.
Gård 4 Finns kvar idag, men byggnaderna är nya och ligger således inte på exakt samma plats som husen som fanns vid skiftet.
Gård 5 Finns kvar på samma plats som vid skiftet.
Gård 6 Ägs vid skiftet av två personer som får vars en gård med tillhörande mark i byns södra del. Den ena av dem kallas på ekonomiska kartan från 1929 för Torseke vång, men kallas idag för Torsäng.
Gård 7 Finns kvar på samma plats som vid skiftet.
Gård 8 Gården låg kvar efter skiftet och försvann någon gång i mitten av 1900-talet.
Gård 9 Ägs av utsocknes frälse vid tiden för skiftet, och flyttas ut från bytomten till byns norra del, längs med Helge å.
Gård 10 Gården ägs vid tiden för skiftet av två olika personer och gården delas således och flyttas ut vid skiftet. Den ena gården heter idag Trelleborg och den andra Ebbetorp.
Gård 11 och 12 Är en enda stor gård som ligger kvar på platsen, men har flyttats några tiotal meter då man uppfört nya byggnader.

Kronomagasinet

Dagens cirkelmöte har haft fokus på Kronomagasinet som ligger i byns västra del, alldeles invid Helge å. Vi har sammanställt information från olika håll och strukturerat upp i kronologisk ordning. Vem som har bott på Petersberg och vilken titel dessa har haft har vi skippat i vår lilla lista.

1770-talet Kronolänsman Bergman bygger bostället Petersberg.

1786 upprättas kontrakt med Kungliga bränneridirectionen om att bygga ett kronobränneri.

1786 köper Kronan huset Petersberg (dock ej marken den ligger på, som tillhör hemman 8 i Torseke by), för att nyttja detta i samband med bränneriverksamheten.

1788 omnämns i en ägomätning att brännerihuset är ”ett kostsamt grundmurat brännhus av tvenne våningar.”

1787 Avvecklas kronobränneriverksamheten i hela landet.

1787 Magasinsföreståndaren Johan Falkert bor på Petersberg.

1793 Huset används som spannmålsmagasin efter att bränneriplanerna avbrutits.

1870-talet Kronomagasinsverksamheten läggs ner i hela landet.

1873 förvärvar Wendes artilleriregemente Kronomagasinet och Petersberg. Magasinet används som tyghus.

1906 köper James Kennedy på Råbelöf mark och byggnader runt om Helge å i syfte att utvinna vattenkraft. Han förvärvar då både kronomagasinet och Petersberg, samt marken däromkring. Petersberg rivs i samband med detta för att göra plats för den kungsådra som sedemera sprängs ut i marken när vattnet leds om via kraftverket

1909 Kraftverket i Torsebro börjar användas.

Cirkelfika!

Exkursion 12:e januari

Dagens exkursion skulle gå till byns norra del, den som ligger vid Helge å. Området idag kallas ofta Torsebro, trots att Torsebro egentligen bara ligger på andra sidan ån, så att säga. Torsebro kvarnar har i alla fall legat även på "vår" sida ån, och om dessa vet vi inte mycket. Vi har en karta från tidigt 1700-tal som redovisar lite om hur kvarnområdet såg ut, men denna är mycket svår att rektifiera (passa in) över en modern karta eftersom det trots allt gått drygt 300 år och kartan inte är särskilt detaljrik. 

Denna tidiga karta tyder dock på att den väg som går från Torsebro och mot Fjälkestad tidigare har legat längre upp på höjden, från ån. Detta verkar rimligt eftersom vägar ofta ligger uppe på höjder. Av denna anledning begav vi oss till denna höjd för att inspektera terrängen och se om spår efter väg kunde identifieras. Precis uppe på höjden står någon slags mast, och till denna går en väg, men om den vägen är gammal eller anlagd när man rest masten på 1900-talet är oklart. Vad som dock är ställt utan tvivel är att det inte kan ha gått en väg mellan dagens väg och "mastvägen". Detta område är mycket blockrikt, så det gick snabbt att utesluta. Vi gjorde dock en väldigt intressant upptäckt när vi knatade runt i området. Precis vid mastvägen hittade vi en liten stenformation, som inte är anmäld som fornlämning (vilket den ju borde vara). Det var inte helt tydligt för oss vad det kunde vara, men gissningsvis någon slags byggnad, troligtvis inte ämnad för att bo i. Det finns ingen anledning att ha en ängslada här, tycker vi (vi har utmark runt omkring, alltså betesdjur den snöfria tiden av året), men någon annan slags förvaring kanske? Vi dokumenterade i alla fall denna lämning med några foton, och lägger den på minnet inför framtida forskning på området.

Från denna vinkel syns stenformationen ganska väl, men från det håll där Ingela (dvs vid "mastvägen" står syns den knappt alls. Eftersom hela området är väldigt stenigt så reagerar man inte över att det verkar ligga flera stenar tätt intill just här. 

Sedan traskade vi iväg längs med Helge å, i nordlig riktning. Från motsatt sida av ån såg vi Krutbruksparken med dess hus, i en vinkel vi aldrig sett dem i innan. Vi hittade flertalet kvarnlämningar, och det är väldigt tydligt att ån har varit mycket större en gång i tiden. Vi kom till den plats där Sydkraft/E-on har byggt en fördämning av ån, där huvuddelen av vattnet leds om från den ursprungliga fåran till den nya fåra som passerar kraftverket vid Torsebrobadet. Det är mycket vatten som en gång i tiden forsade fram mellan byarna Torsebro och Torseke. Inte nog med att vattnet leds om, det har varit mer vatten innan diverse utdikningar och regleringar av vattnet som gjordes under 1800- och tidigt 1900-tal (och som för all del upprätthålls än idag).

Detta ledde oss till Torsebrobadet, där vi ägnade oss åt en mycket nyare historia, nämligen vår egen. På badet hängde vi båda två när vi var små, dock med något decenniums mellanrum. Badet är idag mycket mindre än när vi var små, men fortfarande ganska mysigt. Innan badet blev just bad fanns här någon slags underhållningsområde med dansbana. Bassängen är idag byggd precis på den plats där dansbanan fanns, och där våra föräldrar en gång i tiden tog sig en tur. Vår gissning är att dansbanan övergick till bad någon gång under 1960-talet, baserat på att detta var en tid då man satsade på ungdomens friskhet och på det faktum att vår mamma som är uppvuxen i Torsebro syntes på någon film från badets öppnande. Kanske blir badets historia ett sidospår som vi fördjupar oss ytterligare i, men något mer dopp i denna miniatyrbassäng känns inte aktuellt.